Spela aldrig ut! var en devis som myntades av den svenska storspelaren Jan Wohlin redan på 1950-talet. Tanken var att utspelet är en så svår del av bridgespelet att man helst vill slippa.
Dock är man ju på cirka 25% av givarna tvungen att spela ut! Eftersom utspelet ofta är avgörande för om kontraktet ska gå hem eller bet är det därför viktigt att man har koll på grundläggande strategier och regler så man dels orsakar mest möjliga skada för spelföraren, dels ger partnern så mycket information som möjligt om ens hand.
Du måste först bestämma vilken färg du ska spela ut – utspelsreglerna styr sedan vilket kort i den färgen du ska spela. Jag kommer nu att gå igenom både strategier och utspelsregler.
När det gäller regler kan olika par ha olika regler. Det är alltså viktigt att du och din partner bestämmer er för vilka regler ni använder!
Strategier för utspel
Det viktigaste när du ska spela ut är givetvis att ta så många stick som möjligt i kontraktet. Detta uppnår du genom att antingen omedelbart ta dina stick eller att godspela stick som du alltså erhåller senare i spelet.
En annan viktig aspekt är att man inte ska ge spelföraren favör i någon färg, t.ex. spela upp mot en gaffel. Mer om det nedan!
Singelutspel
Förutsatt att din singel inte sitter i trumf spelar du ut en singelton för att försöka få en stöld innan spelföraren hunnit trumfa ut.
Utspel från dubbelton
Samma sak här, har du en dubbelton spelar du ut den i hopp om att så småningom kunna få en stöld.
Utspel i partnerns färg
Om din partner har bjudit en färg ska du normalt spela ut den. I sang kan det vara spelförarens svagaste färg och därför bra att attackera. I trumf vill du att partnern ska få för sina ev. höga kort innan spelföraren hinner saka bort sina egna förlorare.
Trumfutspel
Om du befarar att spelföraren tänker korsstjäla alltså stjäla på båda händerna istället för att direkt trumfa ut, kan det vara en god idé att spela ut trumf för att minska antalet stölder. Fortsätt sedan med ytterligare trumf när (om) ni kommer in igen.
Risk för korsstölder föreligger om motståndarna har bjudit på ett sådant sätt att du vet att de har singelton i en eller flera färger, eller om du själv har en väldigt ojämnt fördelad hand. Det kan också vara så att du tror att de har en ganska dålig trumf och måste använda den till stölder i möjligaste mån. Ta då bort den möjligheten!
Sekvens- och längdutspel
Om du har en sekvens med honnörer – KDJ eller DJ10 – är det ofta ett mycket bra utspel eftersom du kan godspela honnörerna.
Detsamma gäller om du har en egen lång färg. Förhoppningsvis kan du godspela stick som ni kan inkassera så fort ni kommer in i spelet igen. Framför allt i sang är det bra att spela ut från en lång färg även om den är svag. Spelföraren kan ju aldrig stjäla.
Undvik favör
Om du inte ser någon möjlighet att få extra stick – undvik att ge favör! Om du till exempel har KJxx i en färg och spelar ut den färgen, riskerar du att ge spelföraren 2 stick i färgen om han har damen på handen och esset på bordet. Detsamma gäller om du har bara har kungen, men spelföraren har Ess-Dam. Då spelar du rakt upp i spelförarens gaffel. (En gaffel är två kort där mellanliggande kort saknas, t.ex. Ess-Dam, K-J eller D-10.)
Om du har en gaffel är det risk för att även spelföraren har en gaffel, så oftast ska du undvika att spela ut från en sådan.
För att undvika favör kan du välja att spela ut passivt från exempelvis tre hackor.
Utspelsregler
Det finns ett antal olika utspelsregler, jag ska nu gå igenom de vanligaste. Huvudtyperna är sekvensutspel och drag i färgen du ska spela ut.
Sekvensutspel
Om du ska spela ut från en stark färg där du har ett antal intill-liggande topphonnörer – en sekvens – är det normala att man spelar ut den högsta honnören, t ex K från KQ(J) eller Q från QJ10(x). En del spelar dock så att man spelar ut den näst högsta honnören, alltså Q respektive J i ovan nämnda exempel. Detta kallas ”Russinow” men är betydligt ovanligare numera.
Som vanligt gäller att man gör som man vill, huvudsaken är att man kommit överens med sin partner om vilken regel man använder och kommunicerar regeln till motståndarna om de frågar.
Singeltonutspel
När du spelar ut en singelton har du givetvis inget val utan spelar helt enkelt ut din singel:-)
Utspel från dubbelton
När du ska spela ut från två hackor eller honnör + hacka spelar de flesta ut högsta kortet. (Undantag även här att vissa spelar ut lägsta från 2 hackor vilket kallas Schneiderutspel. Återigen – du och din partner gör som ni vill).
Utspel från trekortsfärg
Här är det vanliga att du spelar ut det lägsta korten om du har en honnör i färgen. Har du 3 hackor kan du antingen spela ut det mellersta, det kallas MUD (middle, up, down), du följer alltså upp med det högsta nästa gång. Eller så kan du spela ut det lägsta även nu vilket är det vanligaste numera.
Utspel från fyrkortsfärg eller längre
Även nu finns det 2 olika ”skolor”. Antingen spelar du ut det fjärde kortet från toppen, det kallas för 11-regeln. Eller så spelar du ut det tredje eller femte kortet från toppen. Det kallas 10-12-regeln och är absolut vanligast bland svenska spelare idag. Även de som fortfarande använde 11-regeln brukar dock använda 10-12-regeln om de spelar ut i partnerns bjudna färg. Detta eftersom du ofta inte har så många som 4 kort i partnerns färg och då spelar ut lägsta från en trekortsfärg.
Återigen, det är viktigt att du och din partner kommer överens om vilken regel ni använder! Om du spelar ut en trea och partnern har tvåan, vet ju partnern att du har 4 kort om ni använder 11-regeln, 3 eller 5 kort om ni använder 10-12 regeln.
Tänk på budgivningen!
Motståndarnas naturliga bud är färger de är starka i. De färger som inte nämnts (mer än som konventionella bud) är de alltså vanligen svaga i, och kanske ett bra alternativ för utspel.
Utspelsexempel
Avslutningsvis några exempel där du efter samma budgivning får ett antal olika händer att spela ut från. ”Facit” återfinns i nästa stycke.
Motståndarna bjuder enkelt och rättframt 1Hj-4Hj. Du har alltså ingen mer information än båda spelarna har minst 4 hjärter och minst ca 13 totala poäng.
Vad spelar du ut med följande händer:
Hand 1: x xxx xxxx xxxxx
Hand 2: QJ10 xx Jxxx Qxxx
Hand 3 KJ xx KJx Kxxxxx
Hand 4: Qxx KQJ Qxxx Qxx
Hand 5: xx xxx Qxxx Qxxx
”Facit”
Hand 1: Här spelar du ut din singelspader och hoppas att omedelbart eller senare i spelet få en stöld.
Hand 2: Nu är SpQ ett givet utspel för att snabbt försöka godspela ett stick i den färgen.
Hand 3: Nu vill du undvika att ge favör i någon färg och spelar därför ut en trumf. (Alternativt kan du spela ut en låg ruter och hoppas på att din partner har RuQ, men det är mer chansartat. Ibland när man ligger illa till i en tävling måste man dock chansa 🤠)
Hand 4: Eftersom du inte vill gissa vilken färg som eventuellt inte är favör spelar du ut HjK (enligt regeln om högsta från sekvens). Det har dessutom fördelen att du kanske tar bort stölder från träkarlen genom att dra så många trumf som möjligt.
Hand 5: Har kan man slutligen tänka sig utspel i alla fyra färgerna! Spader från dubbelton för att eventuellt senare få en stöld; trumf för att spela ut så passivt som möjligt alternativt ta bort stölder för spelföraren och slutligen ruter eller klöver för att försöka godspela stick där innan spelföraren hunnit godspela de övriga färgerna och sakat bort eventuella förlorare.
Den sista handen visar att utspel inte är någon exakt vetenskap utan ibland kan till och med ALLA färger vara rätt! (Fast ofta är tyvärr alla färger fel – som sagt, spela aldrig ut!)
Glöm inte partnern!
Tänk på att vara observant på vad partnern spelar ut! Försök lista ut vad partnern vill med sitt utspel. Kan det vara en singelton? I så fall gäller det ju att direkt du kommer in spela tillbaka färgen så att partnern får sin stöld. Försöker partnern godspela en färg? Då är det också läge att fortsätta med den. Ibland kan det dock vara ett passivt utspel eller en ren chansning, och då kanske du ska byta färg när du kommer in.
Vill du lära dig mer om utspel?
Kolla då in min lektion om utspel och försvar med flera övningar HÄR